Har under hela min uppväxt försökt vara vad man ansåg vara en ”respektabel” tjej, jag ville göra folk stolta över mig, jag såg andras lycka före min egen bara för att se andra må bra. Jag har verkligen försökt vara en värdig och bra människa även om jag vet att jag många gånger misslyckats. Jag har dragit vita lögner, jag har tappat tålamodet och även humöret en hel del, ja jag är som en helt ”vanlig människa”, jag skrattar och jag gråter, och ord gör ont på mig också. Jag har aldrig sett mig som en särskilt värdefull person så jag kan svälja mycket slag och sparkar men nu är även min gräns nådd!

JAG bör och kommer att hamna i helvetet enligt en del av er… Till er vill jag säga följande… När domens dag kommer, vem kommer att nå helvetets portar? en människa som älskat en medmänniska med hela sitt hjärta och själ, som levt för att göra den människan lycklig, för att ha visat sin kärlek villkorslöst, för att ha känt ett lyckorus var gång denna människa visat sitt underbara vackra leende, för att ha känt sig trygg i denna människas famn? Även om denna är en kvinna likt mig själv, Eller dem som fördömt, tryckt ned, avskytt och förkastat människor som älskat sin nästa över sig själv? Den frågan ber jag er ta er en ordentlig funderare på innan ni talar om vart jag kommer att hamna i livet efter detta.